All the questions we called home
Det är en sådan dag idag. Allt börjar bra. Fastän solen är borta skiner allt. Sedan snubblar man över ett gammalt minne i sitt rum, och så är man tillbaka. Allt är olika nyanser av rött och jag kan inte förmå mig själv att göra någonting. Förutom att tänka. När slutade du förstå mig? Sen inser jag att du förmodligen aldrig gjorde det.
Alla löjliga drömmar jag hade verkar inte betyda nåt längre. Inte för mig. Inte för dig. Inte för någon annan heller. Så varför låtsas du när jag inte ser?
Kommentarer
Trackback
