He said he missed bliss, smiled and left a kiss
''Gone Up In Flames'' - Morning Runner
Okej, Wilderness Is Paradise Now är en väldigt inspirerande skiva. Texterna är meningsfulla och musiken är bara... Ja. Väldigt bra. Gone Up In Flames kanske inte är den bästa låten på albumet, men nog är den bra nog för att finnas med i 'Musikens Underverk'. Okej, jag överdriver litegrann nu, men ingen har dött av det precis. Saken är att när jag lyssnar på den här låten börjar jag tänka på en annan del av livet. Rättare sagt, sidan som jag befinner mig på just nu, och säkert väldigt många andra också. Jag kan slå vad om att i alla fall halva jordens befolkning känner på det här sättet precis nu. Det är inte en särskilt bra känsla, men vad gör det egentligen? Det är inte en känsla som stannar varje vaken sekund hela livet. Och det tröstar mig egentligen, att jag är inte är den enda som känner på det sättet. Okej, det här blev alldeles för personligt.....
Det är en väldigt logisk låt som öppnar upp ens ögon så att man ser hur livet egentligen är för många, och jag hoppas, om någon råkar läsa det här, att ni tunar in på lite Morning Runner, och förhoppningsvis den här låten.
Do you take the non-believers?
Okej, jag har ingenting emot kristen och religiös musik. Faktiskt så gillar jag en hel del. Men! Jag har märkt att de som har samma uppfattning som jag gillar musiken för att den är bra. Fast då måste de ''religiösa'' säga att "Gud älskar alla, alla måste älska Gud". Jag har märkt kristna som praktiskt taget försöker tvinga ateister att tro, genom att säga ''utan gud är man ingen'' eller ''du är inte ateist, du har bara inte funnit gud, men det kommer du att göra''. För att inte tala om förr i tiden... Kom igen! Jag respekterar de som tror, men jag respekterar inte deras uppfattning om att alla måste tro. Det är ett val att tro. Det är ett val att inte tro. Respektera båda två. Man är ändå mänsklig. Och alla argument om att bevisa att gud finns eller inte är helt onödiga. Har någon intelligent människa märkt att det heter ''Tro''? Man ska inte VETA att gud finns, man ska TRO. Och en tro ska man inte tvinga på andra. Ursäkta, men jag blir så irriterad varje gång jag hittar en bra låt på youtube, och jag märker : Oj, den var kristen. Men bra, så jag bryr mig inte. Sen råkar man läsa alla kommentarer och ser hur omogen människan kan vara... Det är ju inte precis på liv och död. Man blir inte mördad bara för att man tror. Man hamnar inte i helvetet bara för att man inte tror. Har någon sett helvetet förresten? Jag har då sett en hel del vapen...
Okej, det här inlägget handlar inte om min ''blinda missuppfattning om den kristna tron'' som kanske någon skulle säga, utan mer om att jag är trött på alla som försöker få mig och alla andra att tro... Jag skulle inte vilja lägga mitt i liv i någon annans händer, särskilt inte ''händer'' som det inte ens finns bevis för att dem existerar. Men något snällt kan jag göra. Jag kan råda dem som läser det här att försöka lyssna på lite kristna band, för det finns några där ute som är värt det. Vare sig du gillar soul eller heavy metal eller ''mesrock''. För varje ny låt man lyssnar på förändras 5 minuter av ens liv. Om det inte är The Cure, för då lär 10 minuter ändras.
Tell me when I'll finally see your shallow heart for what it is
"Wish you were" - Kate Voegele
....Det har väl hänt de flesta? Att man börjat gilla någon, en kille, en tjej, en vän, en person på något sätt. Sedan har det visat sig att personen inte alls var den man trodde att han var. Men då har man redan sjunkit in. Man vill inget hellre än att den personen ska komma tillbaka. Sanningen är att dem inte gör det. Om man ser hur han/hon uppför sig, och man inte gillar det, så borde man helt enkelt släppa taget. Det är löjligt att hålla fast i det förflutna. Det kommer verkligen från rätt person... Det är många saker jag hellre vill. Men varje gång den akustiska versionen av den här låten dyker upp fastnar jag. Det är så jag känner. Det är så många känner. ...Det bästa är väl att lyssna på låten, känna allt, sen lämna kvar det inlåst där. Sudda bort alla andra spår.
Sanningen är att folk kommer att göra en besviken. Och det suger. Det känns. Man börjar undra vad man själv gjorde för fel. Försökte jag för lite? Försökte jag för mycket? Var det helt enkelt meningen att det skulle bli såhär från i början? Inget svar är rätt.
I wish you were here. Let's just leave it at that.
