Black Mozzarella

Ärligt talat, jag förstår mig inte på ordet vän... och verkligen inte uttrycket bästa vän. Jag vet vad jag vill tro, men erfarenhet, båda min egna och andras, har bevisat att det helt enkelt är en dröm. Jag skulle vilja se en bästa vän som den enda personen på planeten som man vet att man alltid kan lita på, även fast man inte pratar varje dag eller träffas varje dag. Bara att veta att när jag behöver denna person så finns den där skulle vara nog... Det är väl mer bara en bonus om man verkligen skulle umgås en hel del. Vad betyder då ordet vän?

Jag råkar vara en av dem som tror på barndomsvänner. Om man lyckats vara vänner när man är 7, sedan fortfarande vara vänner vid 17 års ålder är ett bevis på hur man klarat av 10 år. 10 års utveckling och man respekterar fortfarande varandra. Svårigheter kan komma på vägen, men i slutet är allt okej. Jag hörde en gång någon som sa att riktiga vänner är de man kände när man var 8-12 år eller under gymnasiet, just eftersom det är dem som sett dig utvecklats. Alla har det ju inte så.

Nej, det jag egentligen tänker när jag hör ordet vän är säkerhet. Att man kan känna sig säker nästan en hel dag och inte bara i några timmar. Jag hade en vän. Vi var ganska nära när vi var yngre, typ låg-mellanstadiet. Vi brukade spela ett PS2 spel som hette Rayman. Sedan tog det slut, och år efter år tänkte jag tillbaka på hur det kändes att vara så glad. Så i 8:an frågade jag henne om jag kunde låna det av henne, och det var lugnt. Vi bestämde oss för att spela det ett tag, och just då kändes det som att vi var små barn igen. Jag oroade mig inte över det som fanns utanför de där väggarna, utan det fanns bara jag, hon och spelet. Och jag kände mig säker. Jag tror inte att jag känt mig så säker sen dess. Telefonen ringde. Då påmindes jag om att det verkligen fanns en värld där ute. Det gjorde ont. Jag försökte spela det med andra, men känslan kom inte tillbaka. Jag har funderat om och om igen om det beror på platsen, personen eller något helt annat. Och jag vet fortfarande inte.

Jag vet bara att jag skulle göra vad som helst för att känna mig så säker igen. Och nu är jag här, en person som hade underskattat ordet vän i 16 år, och spenderat 1 år för att fixa till det. Så varför blir jag förvånad över att det inte är nog?