There is really no one left... You are the only one.
Jag tycker om The Cure. Stryk det, jag älskar The Cure. Man blir påverkad. På ett positivt-negativt sätt. Det är den vackraste musiken som någonsin ljudit i mina öron, men också den mest tragiska. Det är ju klart, alla låtar är ju inte på det sättet...
Jag gillar Trust. Från Wish. När jag lyssnar på den undrar jag: Varför ska det vara så svårt för dig att lita på mig? Varför vill du inte lita på mig?
Dum frågeställning när jag själv har svårigheter med hela ''tillit' grejen... Men dig litade jag på.
Jag hittade en text, skriven av mig av någon anledning, om tillit.
.
Att kunna lita på någon är svårt. Det tar energi som man skulle behöva använda till annat. Men det är också en välsignelse. Att kunna lita, och vara litad på. Att kunna lita på sin familj, sina vänner. Kunna lita på den andre i ett förhållande. Att kunna lita på att han ska sluta när han säger det...
Oh att ens bästa vän finns där och förlåter en för sina misstag. Men misstagen kan ta bort förtroendet. Helt plötsligt står man där, ensam.
.
Tillit är det som är svårast att förtjäna. Men när man väl har det...
.
.
Det stod inte mer än så. Tillit och förtroende har med hopp att göra. När man slutat hoppas försvinner förtroendet. Då försvinner också tilliten. Det är vad jag tror i alla fall...
Unga dagar? Och mina punkter är de finaste jag någonsin sett på den här sidan av tunneln...
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag skulle vilja lägga hela mitt liv i dina händer om jag bara kunde. Jag kommer ihåg alla drömmar och förhoppningar, och jag kommer ihåg det som var. Jag skulle vilja tro att det kommer att bli så igen...
Men det går helt enkelt inte att ändra din syn på mig. Ser du bra?
Kommentarer
Trackback
